Har sedan augusti månaden känt mig lite deprimerad, mer än vad jag normalt brukar vara. Känner att jag måste gömma det för min omgivning. Känner att jag många gånger vill gå in i ett mörkt rum eller åka bort till ett hus som ligger enskild och stanna där hur länge som helst. Jag vet inte riktigt varför jag är deprimerad heller, men känner att mitt liv inte är på min sida direkt utan just nu känns det som det mest är motgångar. Allt går emot mig, de är bara. Enstaka saker som har gått bra, de kan man räkna upp på en hand.
När jag äntligen kan vara glad eller lycklig så är det något som slår ner det. Känns som om livet ska vara såhär hela livet, så finns det ingen meningen att vara glad eller lycklig. För du blir bara mer och mer sårad ju mer det slår ner dig för att vara det, Detta tar otroligt mycket kraft och energi. Något jag helst vill länga på viktigare saker.
Vad mer kan man säga om detta, jag måste väl helt enkelt lära mig att leva såhär och göra det bästa av situationerna. Hur svårt det än är så måste jag försöka att acceptera det och gå vidare helt enkelt.
// Pillan