Känlslan att man känner sig alldeles ensam och inte har någon vid sin sida, är den hemskaste känslan som finns i världen. Just nu bor jag i Norge på grund av arbete, flyttade hit i juli, den 23:e för att vara exakt och har nu bott här i 6 månader och det har varit väldigt tufft att inte bo nära sina vänner eller sin familj. Bor 550 km ifrån dem som betyder som mest för mig och saknar dem av hela mitt hjärta. Många gånger vill jag bara ge upp under min period här i Norge, för att få vara med dem som betyder som allra mest för mig. Tankarna går väldigt fram och tillbaka, de är väldigt tufft att ha dessa känslorna hela tiden och känna så här. Det gör att man känner sig väldigt ensam.
Att ta ett arbete efter ha fått tänka i ungefär 1 dygn är inget jag någonsin kommer göra igen. Nästa gång jag tar ett sådant här stort beslut måste jag tänka genom mina val mycket nogrannare. Att flytta till ett helt annat land och ändra på så mycket, de är väldigt tufft och inte det enklaste. Många gånger om jag ska vara helt ärlig så har jag ångrat mig för att tog detta arbete. Men samtidigt har jag lärt mig väldigt mycket genom denna resa, lärt mig väldigt mycket om mig själv dessutom. Så allt har ju sin för- och nackdelar med det mesta av sina val som man faktiskt tar.
Men jag har nu tagit mitt andra största beslut på en sådant kort tid, jag har beslutat mig för att flytta hem till Sverige igen. För att bo nära de som betyder som allra mest för mig. Jag känner att jag behöver ha mina vänner som närmast just nu, känner mig väldigt deprimerad och har gjort det sedan oktober och det har fått mig att grubbla väldigt mycket, fått mig att fundera på mitt liv och allt som jag gör.
Ni som inte vet detta så kanske det blir första gången för er att veta om detta, men jag är min hårdaste kritiker och jag är inte den personen som har det bästa självförtroendet. Men har blivit mycket bättre på att tro på mig själv än vad jag gjorde för några år sedan. Men jag har kommit väldigt långt med min karriär och är väldigt stolt över mina framsteg. Under mina 6 år i företaget har jag alltid tänkt på att komma väldigt långt och bara köra på men jag har nu kommit underfynd med en sak. Jag måste nu låta mig själv gå först, jag måste tänka på min egen hälsa i första tag. Vilket jag aldrig har gjort förut, har alltid tänkt på min karriär först och de är helt fel priotering.
När jag var 8 år gammal mådde jag inte alls bra och var väldigt ledsen och ensam, kände att jag inte hade några vänner eller någon vid min sida. Jag tog ett stort beslut att jag inte ville leva längre på denna jord och det jag mådde riktigt dåligt och det menar jag verkligen. Ville att all min smärta skulle ta slut och jag ville bara bort från allt. Jag var väldigt blyg som liten och jag försvann i min egen värld och läste mycket böcker. Men det går alltid en gräns tills man inte orkar längre så jag beslutade som BARA en 9 åring att jag ville ta mitt eget liv.
När jag sa till min egen mor att jag ville dö och försvinna från världen och då brast allt, jag kände hur jag hade svårt och säga dessa ord. Det svaret jag fick tillbaka fick mig att leva vidare, utan min mamma hade jag kanske inte funnits längre. Men jag kämpade vidare, men under hela min grundskoletid levde jag väldigt isolerad och mådde inte som bäst. Min självförtroende var på botten, men kämpade genom mig denna tid.
Det var inte förrän gymnasiet som min personlighet började utvecklas och jag började tro mer på mig själv. Men det svåraste var att ta sig upp och börja tro på sig själv, har alltid haft stora förväntningar på mig själv och de är inte det enklaste alla gånger. De tre åren under gymnasiet var inte det enklaste, jag ville så mycket men klarade inte av det och mådde inte bra för att jag inte klarade det som jag faktiskt förväntade att jag skulle göra.
Efter jag hade tagit studenten juni 2009 så var jag arbeteslös tills jag fick ett arbete som extra anställd på MAX Hamburgerrestauranger, på nyöppningen i Kista Galleria. Att vara arbetslös var det värsta som jag har varit med om, att gå ut skolan och inte få ett arbete och med ett sådant självförtroende som jag hade var inte det bästa och de var en hård period.
Men det som räddade mig personligen var faktiskt att börja arbeta.och få chefer att tro på en var det jag behövde och jag har utvecklas riktigt ordentligt som person under bara dessa åren och jag är väldigt tacksam över dessa år och alla framgångar jag har gjort. Älskar mitt arbete och jag älskar att se andra utvecklas och de är en underbar känsla att se när någon lyckas.
Har utvecklas riktigt mycket genom att byta restauranger och har kanske försvunnit in i mitt arbete och slutat och tänka på vad jag vill och vad jag behöver personligen. Det känns konstigt att skriva dessa tankar här på min blogg, men jag känner att jag vill få ut detta ifrån mitt hjärta. Jag har arbetat väldigt mycket under dessa åren, har kämpat hårt för att komma dit jag är idag. Jag ångrar absolut inget av dessa sex åren för jag har ändå tagit de besluten som jag tyckte var bäst vid dessa tidpunkterna. Jag är väldigt säker på astt jag hade gjort exakt samma sak om jag hade fått göra om det, men jag vet också av allt jag har tagit beslut om har gjort det till den personen som jag är idag.
Jag känner just nu att jag behöver vara med de personerna som gör mig lycklig och gör mig glad, vill känna att jag tycker om mig själv igen. Jag saknar att träna och känner att jag just nu i Norge bara känner hur mycket negativa känslor jag hela tiden får. Jag känner hur mycket jag än gör är det ändå något som är fel och de är en hemsk känsla, de får mig att känna mig värdelös och de är ingen känsla som jag vill känna. För innerst inne vet jag att jag är duktig på det jag gör och jag vet att jag klarar av mitt arbete, men känner att jag inte orkar att ta mer negativa saker och klarar inte av det på en daglig bas utan vill känna mig duktig. Visst, ingen är perfekt och detta vet jag självklart om. Jag vet vad mina brister är och de är något som jag fakstiskt arbetar med hela tiden.
Livet är tufft men att ta detta beslut med att flytta hem är den bästa känslan och bästa beslutet av mig. Om jag så behöver ta ett karriärssteg ner får det vara det. Jag behöver må bättre, vill känna mig lycklig och vill ha en bättre hälsa. Trivs inte så bra i Norge heller, så då finns det egentligen bara en sak jag kan göra och det är att flytta hem. Det är inte det lättaste alla gånger, men jag måste börja tänka på mig själv nu och de är det här som skulle få mig att bra. Hur tufft det än är att erkänna för sig att man inte är så stark som man önskar, så är detta det viktigaste just nu.
Ibland känner man att man är misslyckad som person, men vi alla är olika och det är inte det enklaste alla gånger och ta ett sådant beslut och de är bara att kämpa på och följa sitt hjärta.
2016 är det mitt år, de är då jag ska fokusera på mig själv och vad jag vill göra, vad som kommer få mig att må bättre. Inget är viktigare än min egen hälsa och mitt eget välmående.
// Pillan