Pernilla Sofia Lekzén

Har sedan augusti månaden känt mig lite deprimerad, mer än vad jag normalt brukar vara. Känner att jag måste gömma det för min omgivning. Känner att jag många gånger vill gå in i ett mörkt rum eller åka bort till ett hus som ligger enskild och stanna där hur länge som helst. Jag vet inte riktigt varför jag är deprimerad heller, men känner att mitt liv inte är på min sida direkt utan just nu känns det som det mest är motgångar. Allt går emot mig, de är bara. Enstaka saker som har gått bra, de kan man räkna upp på en hand.

När jag äntligen kan vara glad eller lycklig så är det något som slår ner det. Känns som om livet ska vara såhär hela livet, så finns det ingen meningen att vara glad eller lycklig. För du blir bara mer och mer sårad ju mer det slår ner dig för att vara det, Detta tar otroligt mycket kraft och energi. Något jag helst vill länga på viktigare saker.

Vad mer kan man säga om detta, jag måste väl helt enkelt lära mig att leva såhär och göra det bästa av situationerna. Hur svårt det än är så måste jag försöka att acceptera det och gå vidare helt enkelt.

// Pillan

Må ju nu erkänna att jag håller på att läsa som en tok, speciellt nu när jag har varit ledig i två dagar. Denna underbara men samtidigt hemska bok läste jag ut på en dag. Fast jag har läst den förut blir jag lika berörd som jag vart tidigare. Självklart handlar det om Mari Jungstedts böcker som jag faktiskt avgudar, dessa romaner som hon har skrivit, det är nu uppe i hela 11 stycken och jag har läst häften av dem och de är verkligen fantastiska och hon är en gudomlig författare. Denna bok är den andra i serien.

 

Igår fyllde min kära farmor hela 80 år, självklart skulle jag ringa henne. Ringer alltid farmor när hon fyller år och ringer henne med jämna mellanrum. Farmor är en kvinna som jag verkligen beundrar otroligt mycket och ser upp på. Hon är 80 år och kämpar hårt, som hon sa till mig när jag frågade hur hon mådde "Jag hänger med" svarade hon. Visst har vi alla våra problem, men jag kommer alltid se upp till denna person, hon är starkare än vad många tror.

Tänk att hon har fem barn som betyder mycket för henne, än mindre så är vi totalt 13 barnbarn, dessutom finns det nu nio barnbarn barn. Se kärleken som hon faktiskt ger till oss alla, hur hon verkligen bryr sig om alla och jag älskar min farmor väldigt mycket.

Tyvärr så har jag väldigt mycket skuldkänslor för att jag inte har varit hos henne sen farfar begravdes i april 2009, det är fyra år, snart fem år sen jag var där på Gotland. På en ö som jag älskar väldigt mycket, min farmor är gotläning och att få chansen att spendera varje sommar där är inte många som faktiskt får göra det. Luften och allt där nere känns så hemma, jag får alltid hemmakänslor och blir lugn och kan verkligen njuta och vara mig själv. Det är något i min kropp som verkligen älskar allt där nere, att inte varit på Gotland får mig att längta mer och mer över att åka dit.

Mina föräldrar skildes när jag var en liten bebis, många tror inte att vi påverkas av skilsmässan som faktiskt jag har gjort. Att höra sina föräldrar skrika hela tiden åt varandra, de pratar skit om varnadra bakom varandras rygg och de är väldigt jobbigt över att höra allt det här. Jag vet att jag har påverkas mycket av att mina föräldrar inte kom bra överens med varandra, för mig var det väldigt psyskiskt påfrestande och jag kommer att skylla på att det är mina föräldrars fel för att jag inte hade en lätt uppväxt. I mina ögon gjorde dem båda väldigt mycket fel, vissa saker kommer jag dock aldrig kunna förlåta dem för.

Jag har i alla fall accepterat hur min barndom blev så mycket som jag bara kan, visst är det en bra bit kvar att gå men det kommer att bli i framtiden och allt är bra och jag älskar mitt liv som det är. Visst kanske jag vill ändra vissa saker men jag har faktiskt ett bra liv och jag försöker för varje dag göra det bättre och bättre. Men saker och ting tar tid.

Men att höra min farmor säga att jag borde komma över och hälsa på henne snart på Gotland, hon är stolt över mig och hon saknar mig. Visst kanske jag aldrig har haft en bra relation med min farmor, men jag älskar henne och hon är en underbar person som ger oss alla så mycket kärlek. De gör mig varm i hjärtat och älskar verkligen att ha denna underbara kvinnan i mitt liv.

I resten av mitt liv kommer jag alltid ha denna underbara och glädjespridande kvinnan i mitt liv, som kämpar och älskar sin familj. Jag önskar att jag kommer kunna ge lika mycket till dem som finns i min närhet som hon faktiskt ger till mig. Dessutom hoppas jag att hon förstår hur mycket jag bryr mig om henne och jag hoppas jag i alla fall ger tillbaka minst hälften av det hon ger till mig.

Att ringa till min farmor i går och gratulera henne på sin 80 års dag betyder mycket för mig, jag tror jag aldrig har blivit så glad som jag var i går och det är en underbar känsla.

 

// Pillan