Pernilla Sofia Lekzén

Känner att det har varit väldigt intensiv månad februari, det är verkligen otroligt mycket som har hänt men det har ändå varit en bra månad om jag får säga det och det är väldigt spännande när det händer väldigt mycket. Inte nog med att det händer mycket i livet, då har jag samtidigt försökt att balansera livet med att fortsätta träna vilket har varit väldigt utmannade och känner hur jag faktiskt inte har lust alls att gå upp och träna. Jag känner mig stolt över mig själv, för jag har verkligen klivit upp ändå och tränat... en riktigt stor applåd åt mig... trodde aldrig att jag skulle vara så duktig.

Nog om träningen, just nu är jag i Luleå, flög upp igår på grund av arbetet. Ska på en utbildning, flyger hem på torsdag. Måste berätta om flyger, resan gick väldigt bra. Det var endast de sista 10 minuter som jag kände hur mina öron höll på att sprängas, strax efter så började jag få rykningar i ansiktet, eller strålningar som först började gå ut till ögonbrynen och de gjorde så... ont... alltså, jag skojar inte utan det gjorde så fruktansvärt ont att jag trodde aldrig det skulle sluta. Men inte nog med det, efter en stund gick det ner mot halsen vilket jag inte var beredd på. Aldrig varit med om detta förut, jag hoppas för guds att det inte bli likadant på hemresan. De har jag inte alls lust med överhuvudtaget, fattar inte varför detta händer mig. På Arlanda blev jag även en randomutvald för ett test, antar att det är för droger eller något sådant, inte riktigt säkert. Men det är så typiskt mig, men jag klarade det självklart utan anmärkning :P

Det positiva var att att flygningen i övrigt gick väldigt bra, jag är mer än nöjd ändå, jag lever. För er som inte riktigt vet så är jag väldigt flygrädd egentligen. Åker hellre bil än att flyger, eller ta tåg och buss fungerar väldigt bra det också. Men det tar så fruktansvärt lång tid om jag skule behöva åka andra färdmedel istället för flyg.

I övrigt är det väldigt bra, snart är februari slut och vi går in i mars, vilket känns väldigt konstigt på många olika sätt. Dock är det mycket som händer i mars, har väldigt mycket saker som jag behöver hinna göra men tror att det ska gå bra. Sedan har jag två nära som ska opereras tätt inpå, ja, som som sagt är det mycket. Allt brukar alltid lösa sig i slutendan och det tror jag även mars gör. Jag tror faktiskt att det kommer komma några månader som kommer bli väldigt intenstiva, ibland får man bara acceptera läget och bara köra. Svårare än så är det egentligen inte, hur svårt man än tycker att det är, de är bara att kämpa sig genom det hela. Kämpa, kämpa.

Ja, vad annars händer, ne, de är väl mycket på arbetet just nu, känner att det kanske går ut över mitt privatliv just nu. Men det blir nog bättre tror jag, ska ju byta tjänst i slutet av april, ska gå upp som restaurangchef, vilket är spännande. Men har inte varit restaurangchef sedan 2015/2016 och det är mycket som har förändrats sedan dess, inte nog med det så var jag restaurangchef i Norge, där vi gjorde allt på helt andra sätt. Men jag tror på mig själv, jag vet att jag kan detta och det jag inte kan är väl bara att lära sig. Svårare än så är det egentligen inte.

Ne, det får vara allt för denna gång, hoppas ni själva mår bra och får en trevlig dag. Nu är det dags att göra sig i ordning för frukost, hoppas på god frukost. Sedan iväg för utbildning, idag skulle det bli en hård dag, spännande. Älskar utbildningar, denna är så intressant :)

 

// Pillan

Har nu arbetat under denna vecka natt och det känns i hela kroppen faktiskt, känner mig så trött och sliten att det inte finns några ord. Sista dagen idag och arbetar ett kort pass, 16:00 - 21:00. Väldigt skönt alltså, jag ser framemot att komma hem efter dagens arbete. Det betyder dessutom tre lediga dagar, vilket jag inte kan längta mer efter än någonsin. Längtar.....

Men nu gäller det bara att köra denna dag, känner bara hur mina ben är hur tunga som helst och armarna inte vill riktigt samarbeta med mig. Det känns hemskt att säga det, men idag har jag absolut ingen arbetsglädje. Ibland undrar jag hur jag ska kunna ändra denna negativa fas jag är. Kommer jag någonsin kunna få tillbaka den arbetsglädjen jag en gång hade. Eller kommer jag vara tvungen att hitta en ny passion i mitt liv, men samtidigt som de är många frågor som ställs. Men faktum är att jag måste göra det som känns bäst för mig, hur svårt det än är så måste jag göra det som är rätt för MIG och inte för någon annan.

Många tankar går i mitt huvud just nu och jag känner mig bara mer och mer förvirrad över allt. Känner dock att jag i dags läge får det jag behöver för att utvecklas och känner mig inte trygg i den position jag är. Jag känner mig inte betydelsefull eller för den delen som mina åsikter har en betydelse alls. Vilket är en av de värsta känslorna som man kan ha, det är många faktum som spelar roll här. Jag undrar många gånger om jag någonsin kommer kunna nå mitt mål igen. De är kanske inte det lättaste att veta egentligen, vet att det beror på mig själv och vad jag vill satsa på och vidare. Men just nu känner jag bara motgångar och inte får stöd uppifrån och det känns som jag aldrig kommer kunna komma någonstans där jag är idag.

Den värsta känslan jag vet är att kunna känna sig fastlås samt stå på en plats där jag inte kommer kunna utvecklas och det är den känslan jag har just nu. Det kanske är väldigt lätt att glada och komma på bortförklaringar, men att få veta att man har alltid en plats någon annanstans är något som är väldigt värdefullt för mig och det betyder otroligt mycket för mig. De får mig att känna mig som en bra människa och de jag älskar att känna mig betydelsefull, jag älskar att utvecklas samtidigt som jag älskar att utveckla andra människor. Just nu känner jag att jag behöver mer och behöver få mer positivt i min vardag än vad jag har idag.

Egentligen har jag väl ändå fattat ett beslut, vilket kanske inte är så konstigt men jag vill verkligen tänka över vad som är det rätta. Jag funderar dessutom, om jag kanske borde stanna kvar för att fajtas och vissa hur bra det kan bli men samtidigt som en annan del i min kropp bara säger att det inte är värt det. Att jag bara kommer slösa onödig med energi och de är vad jag minst sagt vill just nu.

Min dröm är att kunna ha mitt drömarbete och kanske är det inte det här som jag vill utan att jag kanske vill det som jag ville förut. Kanske ska jag studera och söka juristprogrammet för att studera lagar mer, för att kunna bli åklagare vilket jag alltid har velat. Studera mer fristående kurser för att se om de är det som jag faktiskt vill göra. Vill jag studera vidare och hålla på med rättssystemet, en gång i tiden ville jag faktiskt det men jag vet samtidigt inget om vad jag egentligen vill göra. De är som ett rätt mörkt område just nu, framtiden inom karriären och hur det kommer bli i slutändan.

Jag vet att jag borde bestämma mig väldigt snart, hur svårt det än är det kanske dags att ta ett beslut, hatar denna press och känslan. Men jag vet att jag är viktigaste personen, om jag inte tar hand om mig själv så kan jag inte hjälpa andra i slutändan heller.

 

// Pillan

Har varit på eneheten här i Lier, Norge sedan mitten av juli. Försäljningen har bara gått uppåt och det har aldrig varit stopp på den. De man har slitit för, det har varit mycket svett och tårar, ett riktigt hårt arbete. Det roligaste är att även januari och februari har fortsätt att öka ännu högre än vad hela 2015 gjorde. Det är väldigt roligt att se hur en restaurang kan göra så bra i försäljning. Det är svårt att se, men det många glömmer bort är att det är vi på restaurangen som gör denna restaurangen. Tillsammans gör vi att det ökar och det är väldigt roligt att vi kunde ta hem detta pris. Med allt som vi har kämpat hårt med att ha bäst service och fortsätta öka så pass mycket som vi gjorde under 2015.

 

Att få gå upp på scen var en underbar känsla, för detta är helt otroligt och riktigt roligt att se. Är väldigt glad över detta priset, min första restaurang som jag nu snart ska lämna. Bara 1 månad kvar på restaurangen. De är med mixade känslor som jag ska lämna denna restaurang. Inte minst för distriktet, älskar verkligen människorna på min restaurang och detta distrikt. De har utvecklat mig på många sätt, fått mig att bli en bättre ledare på sätt jag aldrig hade trott var möjligt.

Men känns som jag har gjort allt jag kunde och jag kommer kämpa ut till det sista. Jag är inte en person som ger upp i det första. Det är nog ett av mina största svagheter för mig själv. Jag kämpar och kör tills jag inte kan stå på mina ben. Vilket har tagit väldigt mycket av mig själv.Känner att jag kanske inte har tänkt på mig själv som jag borde ha gjort. Men samtidigt ångrar jag inget av detta, fast jag kanske vill tro detta, men jag vet att jag hade gjort exakt likadant om jag hade fått göra om allt. Det är lätt att säga att man hade gjort annorlunda. Men om sanningen så är vi bara människor och vi hade gjort samma sak igen, det är lättare att vara efterklok men det är såhär vi fungerar.

 

// Pillan