Har nu arbetat under denna vecka natt och det känns i hela kroppen faktiskt, känner mig så trött och sliten att det inte finns några ord. Sista dagen idag och arbetar ett kort pass, 16:00 - 21:00. Väldigt skönt alltså, jag ser framemot att komma hem efter dagens arbete. Det betyder dessutom tre lediga dagar, vilket jag inte kan längta mer efter än någonsin. Längtar.....
Men nu gäller det bara att köra denna dag, känner bara hur mina ben är hur tunga som helst och armarna inte vill riktigt samarbeta med mig. Det känns hemskt att säga det, men idag har jag absolut ingen arbetsglädje. Ibland undrar jag hur jag ska kunna ändra denna negativa fas jag är. Kommer jag någonsin kunna få tillbaka den arbetsglädjen jag en gång hade. Eller kommer jag vara tvungen att hitta en ny passion i mitt liv, men samtidigt som de är många frågor som ställs. Men faktum är att jag måste göra det som känns bäst för mig, hur svårt det än är så måste jag göra det som är rätt för MIG och inte för någon annan.
Många tankar går i mitt huvud just nu och jag känner mig bara mer och mer förvirrad över allt. Känner dock att jag i dags läge får det jag behöver för att utvecklas och känner mig inte trygg i den position jag är. Jag känner mig inte betydelsefull eller för den delen som mina åsikter har en betydelse alls. Vilket är en av de värsta känslorna som man kan ha, det är många faktum som spelar roll här. Jag undrar många gånger om jag någonsin kommer kunna nå mitt mål igen. De är kanske inte det lättaste att veta egentligen, vet att det beror på mig själv och vad jag vill satsa på och vidare. Men just nu känner jag bara motgångar och inte får stöd uppifrån och det känns som jag aldrig kommer kunna komma någonstans där jag är idag.
Den värsta känslan jag vet är att kunna känna sig fastlås samt stå på en plats där jag inte kommer kunna utvecklas och det är den känslan jag har just nu. Det kanske är väldigt lätt att glada och komma på bortförklaringar, men att få veta att man har alltid en plats någon annanstans är något som är väldigt värdefullt för mig och det betyder otroligt mycket för mig. De får mig att känna mig som en bra människa och de jag älskar att känna mig betydelsefull, jag älskar att utvecklas samtidigt som jag älskar att utveckla andra människor. Just nu känner jag att jag behöver mer och behöver få mer positivt i min vardag än vad jag har idag.
Egentligen har jag väl ändå fattat ett beslut, vilket kanske inte är så konstigt men jag vill verkligen tänka över vad som är det rätta. Jag funderar dessutom, om jag kanske borde stanna kvar för att fajtas och vissa hur bra det kan bli men samtidigt som en annan del i min kropp bara säger att det inte är värt det. Att jag bara kommer slösa onödig med energi och de är vad jag minst sagt vill just nu.
Min dröm är att kunna ha mitt drömarbete och kanske är det inte det här som jag vill utan att jag kanske vill det som jag ville förut. Kanske ska jag studera och söka juristprogrammet för att studera lagar mer, för att kunna bli åklagare vilket jag alltid har velat. Studera mer fristående kurser för att se om de är det som jag faktiskt vill göra. Vill jag studera vidare och hålla på med rättssystemet, en gång i tiden ville jag faktiskt det men jag vet samtidigt inget om vad jag egentligen vill göra. De är som ett rätt mörkt område just nu, framtiden inom karriären och hur det kommer bli i slutändan.
Jag vet att jag borde bestämma mig väldigt snart, hur svårt det än är det kanske dags att ta ett beslut, hatar denna press och känslan. Men jag vet att jag är viktigaste personen, om jag inte tar hand om mig själv så kan jag inte hjälpa andra i slutändan heller.
// Pillan