Kan bara bli bättre

Ny månad, nya utmaningar. Må ju faktiskt erkänna att jag tycker det är skönt att mars månad äntligen är slut. Vet inte varför. Men jag har under de senaste åren alltid mått dåligt samt haft väldigt många skitdagar denna månad.
Jag kan dock inte sätta mitt finger på vad det är, önska dock att det inte vore så faktiskt. Men det känns ju inte som man kan välja sådant tyvärr.

Vad kan vi sammanfatta av denna månad hittills då, jo, jag har fått veta varför jag är sjuk. Jo, min astma har kommit tillbaka samt jag är kattallergiker   Yeah, eller inte. Jävla skitsak egentligen, alla som känner mig vet hur mycket mina katter betyder för mig. Att bara tänka på att jag eventuellt måste göra av mig med katterna får mig att gråta och må dåligt, hoppas dessutom på att min astma inte alls blir så allvarlig som den var förut.
En annan sak att jag har ätit skitdåligt hela månaden, tror mycket beror på att jag faktiskt inte har mått speciellt bra under denna månaden. Det har varit mycket att tänka på och det mycket beslut som ska tas. Jag vet fortfarande att det finns beslut som jag fortfarande inte har tagit och det känns som visa av alla beslut som jag måste ta jag inte kan göra. Velar så mycket fram och tillbaka.
Nu den 28 mars var det dessutom 5 år sen min farfar gick bort. Genom detta kom väldigt mycket känslor fram. Dessutom mycket skuldkänslor och väldigt jobbiga känslor har det varit under en lång period och detta har gjort mig väldigt tankspridd och förvirrad tyvärr.

Känner att jag måste hitta tillbaka till mig själv, måste få ett lugn i mitt inre. En dag i taget blir det nu.

// Pillan

5 år med sorg, ångest och saknaden


Det är nu 5 år sedan min farfar dog idag, jag minns det som det var igår.
Minns när jag fick samtalet på morgonen där jag fick veta att farfar hade gått bort. Minnet av det får mig att fälla många tårar.
Detta är mannen som jag alltid har sett upp till, en man som har gett mig så mycket kärlek. Glädjen som han spred runtomkring sig.
Saknar farfar otroligt mycket, önska han var vid liv. Men vet att han finns uppe i himlen och ser över oss, skyddar oss. Han finns i mitt hjärta, saknar dig och önska att jag fanns vid din sida när du hade det tufft.
Mycket får man leva med, men jag vet att jag gjorde det som var bäst vid den tillpunkten.

5 år, 5 år och jag har inte varit på Gotland och detta år ska jag åka dit och se det vackra igen och se ljuset. Det jag saknar mest av allt.

Jag gråter tårar för jag saknar dig, jag önska du kunde se hur långt jag har kommit. Önska du kunde se hur stolt jag är över mig själv. Önska du kunde finnas här och sprida den glädjen och kärlek som du gjorde.
Dessa tårar är för dig och dessa ljus jag har tändt idag är bara för dig. Du kommer alltid finnas vid min sida i mitt hjärta, kommer alltid se upp dig och önskar jag kommer bli en minst lika underbar människa som dig

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Kärlek // Pillan

Länge sedan sist

Det var ett tag sen jag skrev och det har hänt lite grann sedan sist må jag säga. Men jag börjar äntligen må bättre, har fått reda lite av mina problem som jag har. Min astma som jag hade som spädbarn är nu tillbaka. Inte nog med det så har jag även fått reda på att jag har kattallergi.
Efter mediciner så börjar jag faktiskt må bättre. Men har fortfarande lite symptomer på grund av katterna. Vi får se vad som händer, försöker bestämma själv vad mitt hjärta och vad min hälsa säger.

Träna för första gången i går sedan 4 februari och det känns verkligen att jag har astma och har problem att andas. Det är otroligt jobbigt att inte kunna göra det jag faktiskt kunde göra förut. Det är mentalt påfrestande att veta att man faktiskt vill ge mer men att kroppen säger ifrån. Det känns lite som att ta ett steg tillbaka.
Det enda jag kan tänka på just nu är att det inte alls är långt kvar till det är dags för vårruset i slutet av maj. Mitt mål att göra sedan länge och har sett framemot detta. Just nu känns det som ett jätte stort hinder, jag måste verkligen försöka få upp min kondition samt få bättre kontroll över min astma samt hur jag ska kunna hantera den.
Just nu försöker jag ta ett steg i taget och inte tänka för mycket på detta. Det förvirrar bara mitt huvud och det är så mycket som händer just nu samtidigt.

Försöker följa mitt hjärta i första hand!!!!

// Pillan