Min största mardröm är att förlora min mor, att hon inte ska finnas här vid min sida. En person som alltid har funnits där vid min sida för allt Det skulle jag säga är min allra största mardröm, när jag i torsdag fick reda på att min mor har fått åka till akuten för att sedan fått åka ambulans in till Uppsala. Det får mig att se rött, då denna person i mitt liv är jag inte alls redo att släppa ännu ifrån mitt liv. Jag är endast 27 år gammal, ja, jag är inte ung som många andra är när de förlorar sina föräldrar. De känner kanske samma sak, vad vet jag, jag kan bara prata utifrån mig själv.
Jag är 27 år gammal och jag vill att min mor ska finnas via mina lyckliga dagar, då jag gifter mig, när jag får mitt första barn. Finnas där när mitt/mina barn växer upp, min dröm är ju självklart ha fler. Se deras resa genom livet, jag vill att de ska se och lära känna deras mormor. En av de starkaste och klokaste människor jag har i mitt liv, det är min mamma och jag vill att hon ska vara en del av mitt liv, mycket längre än vad de här 27 åren har givit mig, det finns mycket kvar att visa.
Jag har själv haft en väldigt stor tur i mitt liv genom att jag alltid har haft mina far-/morföräldrar, till och med bonus far-/morföräldrar. Jag har verkligen varit väldigt lycklig, jag förlorade min bonus morfar när jag var runt 12 år gammal, det var en stor tradegi för mig. En person som jag alltid har älskat och tytt mig till, då min riktiga morfar bodde längre bort så var det han jag stod närmare och han kanske inte sa mycket. Men han hade själv inga barnbarn vid denna tidpunkt och vi blev som hans barnbarn, han älskade oss och har alltid brytt sig om oss, vilket jag är evigt tacksam över. Jag saknar honom idag, jag har många minnen med denna person jag önskar verkligen att han kunde se vem jag är idag, att han kunde se mig idag. Men tyvär hade Gud andra planer, men jag vet att han ser på oss, vaktar oss och jag vet att han alltid kommer ha en stor plats i mitt hjärta.
2009, jag skulle fylla 19 år och ta studenten i juni, men i mars förlorade jag min farfar, med den ångesten som jag hade när han dog och att sedan i april begrava denna underbar man. En person som alltid har sin familj i närheten, han har 5 barn som älskar honom, 13 barnbarn som alltid älskat honom. Dessutom hade han barnbarn barn, det är ingen liten familj han har. Med den kärleken som alltid fanns omkring, dessutom min farmor är en av de mest underbaraste och kärleksfulla personer jag vet. Deras kärlek för varandra, har aldrig sett någon kärlek som denna och jag har ända sedan jag var liten beundrat den och önskar att jag har hittat en kärlek som deras. Fast de har varit gifta i hur många år som helst har kärleken aldrig försvunnit, skulle mer säga att den bara har blivit starkare och starkare.
I alla fall, jag kan prata hur länge som helst om dessa person som jag redan saknar i mitt liv. Ärligt talat tror jag inte att någon skulle orka lyssna på mig. Nu senast i alla fall förlorade jag min bonus farmor, en person som jag älskar och har funnits sedan jag var liten. Jag minns alla gånger jag drack te och hennes underbaraste sockerkaka (Saknar den, inga kan göra sockerkakor som Solveig). Inte nog med det, hon lärde mig lösa korsord, men även att virka och sticka. Jag har lärt mig väldigt mycket genom denna kvinna, att hennes liv slutade med lidande är inget som jag någonsin kan önska någon. Det var hösten 2014 som jag förlorade denna person i mitt liv, begravningar är inget som är roligt att gå på.
Inte nog med det, jag har tvyärr hunnit under min karriär varit med om ett antal begravningar, närmare bestämt 6 begravningar redan, de är sex betydelsefulla personer som jag alltid har sett upp på. Det är tufft, varav två av dem var jordbegravning, vilket betyder att dem sänker ner kistan i hållet där dem som ska begravas. Vilket är mentalt jobbigt, nu 2014 som var den senaste, jag mådde riktigt jobbigt, att jag sedan skulle arbete senare på kvällen, det var det sista jag någonsin skulle göra. Men man lär sig av sin resa.
@bilden är ifrån Gotland, Nisseviken utanför Hablingbo (Platsen i mitt hjärta)
Aldrig någonsin tar jag tiden här på denna jord för givet, inte minst sagt med de personer som jag har runt omkring mig. De viktigaste personer som min mor, den personen som födde mig. Den personen som har hjälpt mig att bli den kvinnan jag är idag.
// Pillan